Jag lyser med min frånvaro på denna blogg. Har konstaterat att det finns allt mindre tid till sånt som man startade upp innan man blev heltidsanställd. Jag har frågat mig många gånger hur man egentligen hinner med sitt liv på ett kvalitativt sätt med tanke på alla måsten 24 timmar om dygnet. Men så är livet, och vad kan man göra annat än att göra det bästa av det. Om man klagar på dygnets få timmar nu, vad ska man då inte göra den dagen det finns barn med i bilden? Men jag kan inte säga annat än att jag längtar efter den tiden, oavsett hur fullt upp ens liv kommer vara. ;) För vad vore livet utan barn? Så har mina tankar alltid varit, och är starkare än ngnsin för tillfället..:)

Helgen kom en dag tidigare för mig denna vecka. Dock kommer det bli ett tungt avslut med tanke på morgondagens begravning av vår älskade vän. Jag vet att begravningen kommer vara oerhört vacker och nyttig för oss alla. Men det kommer bli oerhört tungt. Jag vet att kyrkan kommer vara full av människor som på ett eller annat sätt stått dig nära och som vill ta ett sista farväl av dig. Du är och kommer alltid vara saknad av oss alla. Ingen kan förstå eller acceptera, vi kan bara tänka att du lämnade oss för ett litet tag. För vi ses ju igen, på andra sidan, där du är den vackraste ängeln av alla...Du och dina underbara hundar springer ikapp bland molnen. Jag vet att solen kommer skina till ditt minne i morgon...